Diverse
Det bästa kortet: Magic 2013 – Magic 2015
Via svenskamagic.com

Vem älskar egentligen ett grundset? Är det till för att nybörjaren ska ha ett limitedformat att börja med, för att turneringsspelaren ska få tillgång till brädkort i Standard, eller kanske för att Snurvel_ ska ha något att skriva artiklar om? I denna artikel om Bästa Kortet ska vi se närmare på Magic 2013 – Magic 2015, tre inte alltför avlägsna grundset.

af Snurvel_
12:51, 12/11 -18
läst 4146 ggr.

Först en påminnelse: Du har väl läst de tidigare instanserna av artikelserien? Har du haft oturen att missa någon del så finns de här:
Dominaria, Ixalan och Amonkhet Block
Det allra första Ravnicablocket
Innistrad, den gotiska skräckens block
De allra första expansionerna
Grundseten Magic 2010 – Magic 2012

Magic 2013
Sedan 2003 (när 8th Edition släpptes) så släpps grundseten i juli månad. Magic 2013 var inget undantag, utan den 13 juli 2012 så fanns setets 249 kort (varav 20 var Basicländer med olika illustrationer) till försäljning.

Jag vill börja med att erkänna en sak. Jag gillar Core Set Limited. Det känns som att jag spelar ”klassisk” Magic i nästan varje sådant format. Blå har sina fliers, svart sitt removal, vitt sina weenies, grönt sina tjockisar och rött sitt bränn, jag känner helt enkelt att färgerna gör vad de borde göra. Eftersom de flesta djuren är ganska vaniljiga (en term ni troligen aldrig kommer finna i SAOL, men som enkelt förstås av oss Magicspelare) så blir spelet även det klassiskt limited. Matcher avgörs på sju turer av en flygare när resten är ett board stall eller så går en 3/3 för hela vägen med hjälp av en Giant Growth i en avgörande dubbelblock. Och så är det alltid tvåfärgade lekar som gäller.


Magic 2013 var ett av de bästa grundseten när det kommer till Limited. Det fanns incitament att vara i samtliga färger och färgkombinationer och det fanns mekaniker som fungerade bra i Limited. Det intressanta var att det fanns många fördelar med att drafta kompisfärger, till exempel Prized Elephant och Crimson Muckwader, men den bästa färgkombinationen var fiendeparet svart/vitt. Varje färg kompletterades av sin allierade färger, till exempel gav rött billigt removal, vilket var bra för grönts stora djur eller svarts dyra removal, och blått hade flera flygare som commons vilket gjorde svart och vitt (som delade på förmågan Exalted) till bra parhästar.


Vitt var den bästa färgen i limited, den hade det bästa removalet (Pacifism) och den bästa förmågan (Exalted, kolla in Aven Squire, i sig själv en 2/2 flygare för ). Allra bäst var som sagt vitt ihop med svart, då du verkligen kunde få ihop en lek med Exaltedtema, bäst exemplifierad av Knight of Glory och Knight of Infamy, uppbackad med kanske en Murder och en Oblivion Ring. Personligen draftade jag dock helst blått tempo, kurvan Welkin TernWind DrakeTalrand's Invocation var smått oslagbar, eller gröna tjockisar, för att varje gång Garruk's Packleader triggar känns det bara så bra.


Det gick också att drafta mer eller mindre monosvart om du öppnade t.ex. reprinten Mutilate, och för första gången sedan Armadillo Cloak fanns en aura som inte var värdelös i limited, eller mer korrekt ett limitedformat där auror inte nödvändigtvis var värdelösa, vilket gjorde att Mark of the Vampire var spelbar. Rött var en stödfärg till den som behövde billigt removal, så länge man inte öppnade Krenko, Mob Boss förstås.


Men fick jag välja så var vitt parhästen till mina blå flygare eller mina gröna tjockisar. För en mer djupgående analys av M13 Limited kan jag tipsa om denna artikel.


Fanns det några kort i M13 som var värda att spela i Constructed då?
Jodå, jag har mött en lek, inspirerad av den gamle världsmästaren Guillame Matignon, som spelar med Elderscale Wurm i Modern (och tro mig som upplevt det, när du spelar Burn och möter denna häst till mask så är det brända fläsket kokt). M13 gav oss en funktionell reprint av Lord of Atlantis, fast under det nostalgi-osande namnet Master of the Pearl Trident, vilket gör att Merfolks går att spela i Modern.


Även om ingen tror på det idag så fanns det en Standardlek som byggde på att utnyttja Trading Post. Leken tog en av den tidens motsvarighet till MOCS med storm, men eftersom du vid denna tid på MTGO endast kunde vinna elektroniska boosters är detta föga omskrivet idag.


Kan en enchantment för någonsin vara spelbar? Har du spelat Legacy det senaste halvåret? Då har du kanske mött någon som spelar Show and Tell och lägger in Omniscience i spel? Det var i M13 som denna (dyra!) enchantment först trycktes.


Jag kan inte heller släppa formatet Pauper. M13 gav oss Augur of Bolas. En staple i blå lekar i formatet. Synergin med Brainstorm är mycket trevlig. Dock trycktes Auguren som uncommon (dvs. ej legal I Pauper) i M13, det var först när den trycktes om som common i Modern Masters 2017 som den släpptes in i Pauper.


De två starkaste korten i M13 är dock två dedikerade ”hosers”. M13 sammanföll med Innistrad i Standard, och ur det blocket kom två kort som verkligen var på gränsen för vad Wizards kunde tolerera i ett Standardformat. Delver of Secrets, uppbackad av studs (Vapor Snag) och kontringar (Mana Leak), och Lingering Souls, i eget majestät, var kort som behövde hållas i schack ansågs det. För att göra detta tryckte man Thragtusk och Thundermaw Hellkite. Jag lämnar som övning åt läsaren att tänka ut vilket kort som var tänkt att mitigera effekten av vilken lek.


Hellkite är vad vi skulle kalla en best. Den flyger, har Haste, är stor för sin manakostnad och straffar motståndarens flygare. Inget du tar ett race mot i första taget. Till sin design påminner kortet om det bästa kortet i Amonkhet, Glorybringer. Om det finns en svaghet i Hellkite är det att den inte är så fördelaktig att lägga om din motståndare råkar ha en Murder eller Vapor Snag tillhanda. Om det nu är en svaghet hos ett kort att det finns ärliga svar på den.


Denna ”svaghet” delas inte av Thragtusk. Kommer den in i spel så får du en extra 1/4 av din ursprungliga livstotal för att väga upp tempoförlusten av att du måste använda för att spela ut den. När den sedan byter mot en gubbe, eller studsas eller dödas av en spell, får du en 3/3 som plåster på såren, dvs. ren kortekonomi. Thragtusk är ett sådant där kort som det är väldigt svårt att spela fel med. Lägg bara ut den, klart. Blocka eller attackera gör den bara bättre.

De enda sätten att hantera en Thragtusk utan att hamna tydligt på efterkälken är att kontra den eller att lägga Pacifism-liknande kort på den. Wizards hade dock sett till att det perfekta svaret på kontringar, Cavern of Souls, och det perfekta svaret på Pacifism, Restoration Angel, var Standardlegala samtidigt som Thragtusk. Synergin mellan ängeln och besten var dessutom ganska bruten.


Nåja, att Wizards älskar midrange och spells förklädda till creatures kommer inte som en överraskning för den som spelat de senaste åtta åren (eller läst min artikel om Magic 2010 – 2012).


Thragtusk är ett kort som spelare älskar att lägga ut och hatar att möta, och som definierade det Standard den var legal i så till den grad att Rakdos Keyrune såg en del spel bara för att den var bra mot Tuskas. Det har gjorts videos enbart om Thragtusk och reddittråden om huruvida den kan reprintas är av romanlängd.


Thragtusk


Thragtusk är helt enkelt det bästa kortet i Magic 2013.


Magic 2014
Med Magic 2014 fick vi som brukligt ett nytt grundset i mitten av juli, i detta fall den 19 juli 2013. Precis som i föregångarna Magic 2010 – Magic 2013 bestod setet av 249 kort (varav 20 var basicländer med olika artwork).


För mig personligen var Magic 2014 ett stort trendbrott. Innan dess missade jag så gott som aldrig en prerelease, men när det gällde Magic 2014 visste jag inte ens om att det var prelle. Jag hade blivit far två månader tidigare och fokus i livet hade skiftat.


Det enda som är synd med det är väl att det var just Magic 2014 som jag missade, recensionerna av setet talar om att det var precis den typen av Limited som jag i början av artikeln sade mig gilla. Långsamt, fokuserat på kortekonomi. Och så fanns alla de ”klassiska” kreaturen tillgängliga, så en gammal 4th Edition-nostalgiker som jag hade känt mig hemma bland Serra Angel, Sengir Vampire och Shivan Dragon. Som grädde på moset kunde jag fått lägga Giant Growth på dessa, eller kontra motståndarens GG med Spell Blast. Eller bara få dra fyra(!) med Opportunity. Okay det sista kunde jag inte göra i 4th, men hallå. Dra fyra! Bara tanken på att gömma sig bakom Wall of Frost med en Spell Blast och Opportunity i näven gör mig glad.


Läsaren får ha förståelse för att jag av denna anledning främst kan tala om kort för äldre former av Constructed från M14. Hur Standard var är bortsköljt i en aura av blöjdoft och sandlådor. Kanske var Scourge of Valkas bra?


I alla fall, M14 ger verkligen bidrag till Modern, där vi stöter på Xathrid Necromancer ibland i Humans, Elvish Mystic syns till i Elves, Scavenging Ooze som finns i alla varianter av the Rock (Golgari, Abzan och Jund) och Young Pyromancer som gett namn åt Mardu Pyromancer.


Även i Pauper kan vi möta Elvish Mystic, formatets näst bästa lek anses allmänt vara Alver, och så finns det såklart den fantastiska Sliverleken med Predatory Sliver som ett av de viktigaste korten.


Scavenging Ooze syns till i Legacy i t.ex. 4-color Loam, Maverick och Leovold-lekar. Nästan alltid som one-off. Young Pyromancer tar oftast fler platser än så i lekar som Delver i olika färger och syns till i vissa versioner av Omni-Tell.


I Vintage är Young Pyromancer ett fantastiskt bra kort. I Vintage är allting kraftfullt och billigt, vilket leder till att spelarna ofta tar ut varandras resurser. Young Pyromancer gör att alla dina kontringar och cantrips blir 2 för 1. Young Pyromancer är dessutom billig att spela ut och råkar dela färg med Pyroblast och en mängd bra artefaktpaj. Egentligen är väl Monastery Mentor lite bättre på att göra vad Pyromancern gör, men Mentorn är restricted och det är inte Young Pyromancer. Och att vara så lik ett begränsat kort är det inte många som är.


Young Pyromancer


För att den spelas i alla format den är legal i. Young Pyromancer är det bästa kortet från M14.


Magic 2015
Magic 2015 (M15) som släpptes den 18 juli 2014 hade 20 fler kort än vad de tidigare fem grundseten hade haft. Den nya standarden för ett stort set var 269 kort (inkl. 20 basicländer) istället för 249. Detta berodde på att Wizards hade lagt till 20 extra Uncommons jämfört med tidigare. Anledningen till detta var att det ansågs skapa bättre Limited-format.


Det var det dags för de så kallade painländerna att göra comeback. Underground River & c:o från Ice Age fick dock inte vara med, utan det var Yavimaya Coast och övriga från Apocalypse som ansågs tillräckliga för att ge Standardspelare (och Modernspelare, för den delen) tillgång till bättre flerfärgade manabaser. Att trycka om kort som spelas i äldre format hade året innan blivit en egen affärsidé i och med Modern Masters, och jag har svårt att se återtryckningarna av Urborg, Tomb of Yawgmoth och Phyrexian Revoker som något annat än en fortsättning på den idén.

Detta är dock till glädje för de allra flesta skulle jag säga, det ger spelarna ökad tillgång till kort som annars är svåra att få tag på (och Wizards ökade intäkter i och med större efterfrågan på paketen). Som en vän till mig uttryckte det, för varje gång antalet Magicspelare dubblas så dubblas även priset på eftertraktade kort. Urborg, Tomb of Yawgmoth var inte bättre strax innan den trycktes om i M15 än när den först trycktes i Planar Chaos, men bra mycket dyrare…


I alla fall så trycktes även Chord of Calling och Raise the Alarm om, då den mekanik som kom tillbaka var Convoke. Båda har ju sett sin andel av spel i Modern för övrigt.


Vad var nytt då? M15 hade ett flertal cycler utöver painländerna. T.ex. hyllades gamla populära plan med en varelse som var planets själ, t.ex. Soul of Zendikar och så fick vi en variant av lorder (som tidigare endast vitt haft) som gav alla djur av samma färg +1/+1, t.ex. Paragon of Eternal Wilds. Det kom också en del nya Slivers och Planeswalkers.


Ett riktigt spännande kort i M15 var Waste Not. Flavourtexten avslöjar direkt varför kortet är speciellt, det designades helt av communityn via omröstningar på Wizards hemsida. Ett roligt experiment, som dock inte upprepats. Kortet i sig är kanske inte vad en turneringsspelare som jag kastar mig över heller, men jag vill ge många bonuspoäng till Wizards för att de hade tilltron till sina spelare för ett dylikt projekt.


M15 innehöll ett flertal riktigt tunga kort för Constructedspelaren, eller vad sägs om den på ytan så plojiga Ensoul Artifact? Kortet som fick ge namn åt en Standardlek bra nog för Pro Touren. Var det en slump att Darksteel Citadel också trycktes (om) i M15 eller hade denna brew funnits redan i FFL:en*?


Return to the Ranks gav upphov till en kraftig Modern-lek. Denna typ av lek kallas väl numera oftast för Aristokrater, och var såklart även hjälpt av ett litet kort kallat Collected Company. Men den nämnda leken spelar fler Return to the Ranks än CoCo, och varje kort som anses viktigare än CoCo förtjänar att övervägas som det bästa kortet i vilket set som helst.


Jag vill också nämna Genesis Hydra (referens till gamla testamentet OCH grekisk mytologi i samma kort) och Triplicate Spirits så ingen tror att jag missat dem innan jag ger mig in på att prata lite om Hornet Queen.


Hornet Queen var ett stabilt kort för Standard, men det är inte därför det har gått till historien. Istället är det två episoder som jag tror de inblandade helst skulle vilja glömma bort som gjort kortet berömt.

Till att börja med så avskyr Mr Magic himself, Mark Rosewater, Hornet Queen. Mark, som varit chefsdesigner för Magic så länge någon kan minnas och som troligen varit viktigare än någon annan (här inkluderar jag Richard Garfield) för spelets utveckling, skulle helst se att Hornet Queen inte tryckts. Det är helt enkelt långt långt utanför grönts andel av det som slarvigt översätts till färgpajen (the color pie), som styr vad de fem färgerna kan och framför allt inte kan göra. T.ex. så kan blått flyga och kontra vilket inte grönt kan, och rött har Haste och direktskada vilket vitt inte har, osv.**. I Hornet Queen fick grönt ett kort som ger sex P/T Flying OCH Deathtouch utspritt över fem kroppar. En bra artikel som går på djupet med detta kan läsas här.

För det andra så spelade Hornet Queen huvudrollen i den kanske mest uppmärksammade avstängningen för fusk någonsin***. För dig som inte redan vet varför Twitchchatten exploderar av glädje varje gång Marcio Carvalho förlorar en match eller varför att ”topdecka en Hornet Queen” är liktydigt med att bli anklagad för fusk så ger jag er historien i korta drag:
Marcio Carvalho var en framgångsrik Magicspelare med dåligt rykte. Det ryktades om att han stackade motståndarlekar och ”topdeckade” perfekta sideboardkort, direkt ur sin sideboard.
I en match under World Magic Cup mellan Portugal (där Carvalho var kapten) och Israel (där Shahar Shenhar var kapten) så upptäckte den israel som mötte Carvalho att det låg en Hornet Queen bland Marcios livpapper. Domare tillkallades och en game loss för 59-kortslek delades ut.
Därmed vann Israel matchen och historien kunde tagit slut, men Shenhar tyckte att situationen förtjänade att granskas ytterligare och bad domarna att utreda vidare. Argumenten för detta var dels ryktena om tidigare liknande händelser, dels att det var just Hornet Queen, det perfekta kortet att dra runda sju (eller råka hitta i graveyard med Whip of Erebos i spel) men inget du vill dra på starthanden. Och framför allt, och det som avgjorde till Carvalhos nackdel, var att Carvalho hade pile shufflat sin lek.
Japp, räknat efter att leken var korrekt och ändå ”missat” att det saknades ett kort.
Att hans försvar mer eller mindre kan sammanfattas av ”Hade jag velat fuska hade jag inte valt ett så klantigt fusk” gjorde nog saken enklare för domarna. En längre redovisning av fallet finns här.

Sammanfattningsvis så är Hornet Queen ett dåligt designat kort som folk fuskar med, så det kan inte bli setets bästa. Kraftfullt, inte bra helt enkelt.


Goblin Rabblemaster då? Stabil finisher i röda prison-lekar i Legacy. Och i Modern för den delen. Så fort Legion Warboss spoilades så var frågan om det var ”den nya Rabblemaster?”. Ni vet så som Path to Exile är den nya Swords to Plowshares och Lion's Eye Diamond den nya Black Lotus? Alla kort som andra kort kan få prefixet ”den nya” till förtjänar att övervägas.


Så återstår ett kort, faktiskt ett uncommon, som konkurrerar om förstaplatsen: Reclamation Sage. Reclamation Sage är motsatsen till dålig design. Det är fantastiskt väl designat. Det är en creature, och grönt ska handla om creatures. Det tar hand om problematiska artefakter och enchantments, vilket grönt ska kunna. Det är en alv, den ikoniska gröna triben. Den är relativt billig att spela ut. Och lämnar en 2/1 efter sig som bonus. En jämförelse med Snapcaster Mage är därmed på sin plats, även om Snappy såklart spelar en division eller två högre (han har ju Casting Cost ).

Reclamation Sage är ett typiskt kort som ser spel i (nästan) alla format där den är legal: den är versatil, kraftfull och med inbyggd kortekonomi. Reclamation Sage är dock inte för kraftfull, ingen kan påstå att den är bruten. Det är ett stabilt, väldesignat kort helt enkelt. I rätt läge matchvinnande och i fel läge gör den inget intryck alls. En bra gubbe att tuta efter. Och, det bästa kortet i M15!

Reclamation Sage





*: FFL står för Future Future League och är Wizards interna liga för framtida Standardformat. Där speltestas alla framtida set med varandra för att undvika att en Necropotence eller Skullclamp smiter igenom.

**: Som en anekdot kan nämnas hur jag reagerade när jag såg Unyaro Bee Sting första gången. Det var som om en lucka öppnades som alltid, självklart varit stängd. Grön direktskada! Jag tog ett djupt andetag och tänkte nöjt att det ändå var för dyrt för att spelas. Universum var i fas igen, anomalin kunde ignoreras.

***: Här hade man kunnat skriva en helt egen artikel om kända fusk och fuskare. Vilket faktiskt har gjorts av Ben Bleweiss på SCG redan 2010. Jag nämner fallet med Nick Eisel i en av mina tidigare artiklar., som tillsammans med Mike Long, Alex Bertoncini och Jared Boettcher konkurrerar med Carvalho om förstaplatsen. Hade Mike Long blivit diskad när de hittade en avgörande kombodel i hans knä hade han enkelt tagit förstaplatsen, men han fick bara en match loss. Jared Boettcher blev av med titeln Rookie of the Year efter att ha avslöjats med att stacka lekar. Och Bertoncini (som verkar ångerfull), en gång SCG Player of the Year, som stängdes av inte en utan två gånger, bland annat för att ha plockat upp en Kira, Great Glass-spinner på hand istället för att lägga den i graven när den dog (låg redan en överst i graven, svårt att upptäcka). Vi bör såklart även nämna sedermera till nåda tagne, och deltagare i Silver Showcase, Dave Williams (diskades för märkta kort, specifikt Accumulated Knowledge). Och Tomaharu Saito, som fick en av sina avstängningar för att ha börjat blanda för att försöka lura motståndaren att kupera sig till en game loss. Mark Justice köpte en Muscle Sliver efter en draft på en GP och lade in den i leken. Och slutligen Trey van Cleave, ja kolla själva...

 

Artikel-feedback