Turnering [Modern]
Tales of a Modern PPTQ Warrior Part 2: Stockholm
Via svenskamagic.com

Dags för del två i serien om höstens PPTQ:ande. Och jag lovar. Den här gången ska jag skriva en seriös turneringsrapport. Jag ska gå igenom lekvalet, speltestningen, mina tankar kring hur sideboard ska se ut och om inte play-by-play så ska jag berätta om hur matcherna utspelade sig. Häng med nu så ska vi åka till Stockholm och spela Magic dagen efter att landets bra spelare gjorde det.

af Snurvel_
20:59, 29/9 -17
läst 5549 ggr.

Jag är sen. Jag är aldrig sen. Men nu är jag det. Jag springer mot tunnelbanan och hinner med flera sekunder till godo. Tur att jag packade trollkarlens väska redan igår. Och att jag föranmälde mig. Jag övertalar Fredrik i kassan om att jag måste betala (föranmäld, inte förbetalat!) och springer nedför den trappa som enligt ryktet kostat minst två benbrott redan innan Dragons Lair tog över lokalen. Sedan springer jag mer eller mindre rakt in Patrik Thors famn, och han vet hur man kramas. Jag snubblar vidare för att landa mitt emot Mats Törnros, något som jag gjort av och till i femton år sedan inser jag. Vi blir ivägkörda nästan direkt och så känns det som om det är 2005 igen, när jag går förbi följande lilla scen

2005 var f.ö. Patrik bäst i stan, Joel en bra lottning runda ett i en PTQ*, Kenny drömde om att äga en iPod och hade ännu inte mardrömmar om Evil Eye of Orms-by-Gore och Mats var killen som krossade dig på ett sympatiskt sätt (klicka på länken ovan så fattar ni). Det sista är väl fortfarande sant, i och för sig. Innan den här artikeln blir en värre nostalgitripp än något av Sajkobeers** alster så lämnar vi dessa giganter vid sitt spelbord och diskuterar lite om mitt val av lek till PPTQ:n.

Som jag tidigare berättat så ramlade jag tillbaka in i Magic nyligen. Efter några års paus föll sig Modern naturligt som formatet för mig. Eftersom jag ännu var osäker på hur allvarlig min återkomst till spelet var valde jag att spela lekar som jag inte behövde köpa nya kort till. Anledning härtill är att jag var föräldraledig och den högst symboliska summa försäkringskassan delar ut varje månad medger inga excesser. Det jag hade att tillgå var då egentligen Scapeshift Titan och BW Tokens. Båda var ganska roliga att spela och hade hyfsat game mot det fält jag mötte. Men uppenbarligen skulle min BW bli bättre med Fatal Push (alldeles för ny för att jag skulle äga den). Medan jag funderade på att skaffa sådana så hamnade jag i någon sorts stim och vann nio raka matcher med Valakutleken (18-2 i dueller!), och efter det var lekvalet mer eller mindre klart. Jag har bytt något kort hit och dit, mest mellan sideboard och main deck (mer om det nedan), men i stort sett har jag spelat denna lista sedan i juli:

Scapeshift Titan

Modern / Turneringsspil

Spillet af: Snurvel_
Lagt til: 22:05, 19/9 -17

Kommentar:
Plan A: Lägg Scapeshift
Plan B: Lägg Primeval Titan
Plan C: Lägg Valakut
Deck fra turneringen: PPTQ Rivals of Ixalan
Format: ModernStørrelse: 60 kort
Farver:
Eksporter til Magic Online
Eksporter til Apprentice
Eksporter til Magic Workstation
Skriv ud
2855,-
Manakurve
Farvefordeling
Guldfisk! [lek]218490[/lek]
Køb decket! Proxy decket!


För den som spelat Modern är leken säkert bekant. Plan A är att ha sju länder i spel och lägga Scapeshift, hämta Valakut och sex Mountains för 18 i skada (helst tur fyra). Med åtta länder i spel gör man 36, med nio 54 etc. Oftast räcker 18 gott i Modern med fetch, shockduals, Phyrexiamana etc. Annars finns Lightning Bolt och (mitt favoritspel) att slåss med Sakura-Tribe Elder. Som plan B har leken att lägga Primeval Titan och hämta två Valakut, the Molten Pinnacle. När man sedan attackerar kan man hämta två Mountains, vilket tillsammans med attacken hotar att göra 18, med ett landdrop efter attacken blir det 24. Som plan C, vilken sällan inträffar men inte är helt okänt, kan leken också lägga ut Valakut och sedan söka fram Mountains ur leken, vilket tillsammans med Lightning Bolt kan räcka till vinst. En sak jag uppskattar med leken är just detta att den har mer än en plan, vilket får anses vara ganska ovanligt för en kombolek. Jag har en win rate på c:a 54 % duell ett i Competitive-ligan på MTGO***, vilket ökar till 59 % efter sideboard, vilket osökt för oss in på mina tankar om sideboard.

I mitt tycke är Modern ett så brett format att man måste offra en viss kvalitet i sitt sideboard för att få in bredd. Mitt tydligaste exempel på det är Naturalize som är bra mycket sämre än Ancient Grudge mot Affinity men å andra sidan kan ta hand om Blood Moon och Leyline of Sanctity. Jag är inte ett fan av att ha tio till 15 olika kort i brädan vilket verkar vanligt numera, sannolikheten att dra din silverkula blir för liten i varje match. Jag vill ha minst två, helst tre av varje kort jag ska bräda in. Just nu har jag valt att spela med tre av varje av fem kort, vilka jag tänkte skriva lite om nedan.

Naturalize: Tre stycken tas in mot Affinity, Lantern Control, Boggles, Blood Moon och alla som kan tänkas spela Leyline of Sanctity och Witchbane Orb. Är dessutom versatilt så det förslår, värt att ta in mot alla former av krångliga home brews som kan ha artifakter eller enchantments.

Chalice of the Void: En hoser för kombo, så tre stycken tas in mot Storm, Ad Nauseum etc., men även mot Burn. Mot Affinity ska tre stycken in om man börjar (då den lagd på noll tur ett ofta motsvarar en mulligan till fem eller fyra för Affinityleken) men inte annars. I övrigt tar jag gärna in den mot lekar som har kraftig överrepresentation av kort av en viss kostnad, särskilt om denna kostnad är ett (t.ex. 8-rack och Boggles) eller noll (t.ex. lekar som använder Cascade eller kanske Puresteel Paladin+Sram, Senior Edificer-leken).

Tormod's Crypt/Relic of Progenitus: Denna tas naturligtvis in mot alla lekar som använder sig av graven. T.ex. Dredge, GriselShoal, Living End och Storm. På nätet spelar jag 3 st Relic, och då åker den in mot t.ex. GB (med och utan Souls), anledningen till diversifieringen här är att jag hittade dessa tre hemma och tänkte ”good enough”. Faktiskt kan kryptan vara bättre ibland, mot t.ex. Storm om man lagt Chalice på ett.

Obstinate Baloth: Tas in mot Burn för lifegain, mot Grixis och Junk (och allt annat som spelar med Liliana of the Veil) som anti-discard samt i matchups där man antingen behöver mer hot (typ Blood Moon) eller en bra blocker och lite extra liv (typ random aggro).

Sowing Salt/Crumble to Dust: Tas in mot mirror (alltså Scapeshift Titan och andra Valakut-varianter), varianter av UrzaTron, Ad Nauseum, UW och UB kontroll. Funktionen är delvis att bli av med hot (exempelvis är det mer eller mindre avgörande att få in denna på Valakut i mirrorn) men också att vinna tempo (att lägga denna runda tre fördröjer en kombodel, t.ex. Ad Nauseam, eller en hårdkontring, t.ex. Cryptic Command, minst en runda. Egentligen samma kort med två olika namn (Devoid spelar aldrig roll, och 2RR är inte svårare att lägga än 3R i denna lek), så fördelningen blev vad som fanns hemma och kunde köpas billigast.

Sweltering Suns/Anger of the Gods: Det “sjätte” brädkortet, som för tillfället bor i leken. Testat att växla denna med Chalice i main deck, de är bra ungefär lika ofta. Men då Sweltering cyclar vilket på marginalen kan spela roll så får den ha grundplatsen i leken. Behålls såklart mot all typ av Aggro och åker ut mot allt annat, förutom Storm om man går först då man vill döda den Baral, Chief of Compliance eller Goblin Electromancer de lägger tur två.

Om själva grundleken finns spaltmeter skrivna på andra platser på nätet. Det finns flera versioner av leken, i tre olika grundutföranden: Klassisk TitanShift, snabbare versioner med Through the Breach och versioner med Prismatic Omen. Ytterst kort om varför jag valt den version jag spelar så tycker jag att Through the Breach är för skakig (blir mer av en one-shot) och har svårare mot lekar som inte skadar sig själva och att Prismatic Omen är för plottrig (blir två-korts-kombo istället för en-korts) och dessutom inte får plats att pre-sideboarda. Jag kan utveckla detta resonemang om någon är väldigt intresserad men nöjer mig såhär i denna text.

Åter till turneringen. Jag och Mats skämtar om i vilken runda vi ska mötas, första eller finalen? Sen kommer pairings upp och vi ska inte mötas, jag ska möta:

Runda ett: Tobias med UWR Boltar

Förlorar tärningsslaget och tar en mulligan. Missar dessutom att lägga land i tredje turen men får spela Farseek. Missar ännu ett landdrop tur sex. Under tiden lägger Tobias land varje tur och en hel del boltar i mig. Att lägga land alla turer som duellen pågår gör dock att han har färre boltar. Duellen avgörs tur nio när Tobias försöker slå ned mig på två med Celestial Colonnade. I Attack Phase aktiverar jag Wooded Foothills för att ge min Khalni Heart Expedition sin tredje counter, och hämtar sedan Mountain nummer fem och sex, så att jag får Valakuta ihjäl Celestial Colonnade. En Electrolyze i mig tar mig till två. ”Jaha, då får vi se om man är död nu då” säger Tobias när han passar turen varpå jag visar den Scapeshift jag har på handen. Jag vet att UWR brukar ta in Geist of Saint Traft så jag behåller mina sweepers. Tar in Obstinate Baloth för två Farseek och en bolt. Duell två drar jag ingen som helst action, Tobias stannar på två land men drar desto fler boltar och jag dör tre skada i taget. Trots att tre av boltarna var Lightning Helix hade en Scapeshift räckt (åtta länder i spel då jag dog) men icke. Duell tre bestämmer sig min lek för att fungera fläckfritt. Tur fyra Primeval Titan och tur fem hämtar jag en till med Summoner's Pact. Eftersom jag börjar smiter den första in innan Tobias kan lägga Cryptic Command och den andra smet in den med då den första blev dubbelboltad. 1-0.

Runda två: Erik med RG Blood Moon

Förlorar återigen tärningsslaget och testar återigen att spela med sex kort istället för sju. Jag kan se skriften på väggen för duell ett när Erik börjar med Stomping Ground och Arbor Elf. Jag kan bara komma på en lek som spelar dessa två tillsammans och den är min kanske sämsta match-up. Tur två landar mycket riktigt Blood moon och tur tre Chameleon Colossus. Jag slås ihjäl i jämna fyror. Svårt när motståndaren spelar presideboarded mot just dig! In med Naturalize och Balothen. Duell två gör min lek exakt vad den ska och Blood Moon håller sig borta. Fetchländer och Expedition gör att jag kan lägga dödlig Scapeshift runda fyra trots att Erik lagt en Stone Rain. Duell tre ger mig Deja Vu från duell ett. Jag tar en mulligan och får se Blood Moon runda två. Har Naturalize, en massa manafix och Scapeshift på handen, men tyvärr är mina länder (Cinder Glade och Valakut, The Molten Pinnacle) inte i form. Hade jag dragit en Forest eller haft ett fetchland på starthanden hade jag troligen vunnit. Men det hade jag inte och det gjorde jag inte. Det roligaste med duell tre är att jag får se en Mwonvuli Acid-Moss igen, gammal draftfavorit! 1-1.

I väntan på att runda två ska ta slut går jag runt i lokalen och kollar på de kvarvarande matcherna. Ser Eldrazi Hate Bears som fått ut Stony Silence mot Affinity. Ser också hur Affinity ogenerat tappar sina Darksteel Citadel för att spela ut stora hot två rundor i rad. Hämtar domaren och ber honom rätta till misstaget. Varför spelar man Stony Silence, ja valfritt kort, om man inte vet vad den gör? Varför fick Affinity-spelaren inte ens en varning? Jag fick en i runda ett när jag råkade se ett extra kort, vilket jag själv påpekade och ropade på domare för…

Jag och Mats blir såklart pairade till runda tre. Följande konversation utspelar sig.

Mats: - Det var en på 20.

Jag: - Ja, fem procent.

Random PPTQ Railer: - Vadå var det bara tjugo deltagare?!?

Mats: - Nej, men 20 spelare har gått 1-1.

Jag: Håller mig hårt från att fylla i ”Hälften av dem vann runda ett och den andra hälften runda två”.

Ja, det här är stor humor om man var där. Vi är inte det minsta glada i att uttrycka självklarheter.

Runda tre: Mats med Boggles

Jag förlorar tärningsslaget och tar en mulligan. Hade kunnat klippa ut och klistra in den meningen i början av varje match för denna rapport. Mats tar också en mulligan. Sen drar han sju kort. Han väljer att låta mig rycka ett snarare än att direkt gå till fem. Han visar ”en bra hand” och förklarar för mig att jag ska duressa Slippery Bogle. Kvar lämnas Rancor, Cartouche of Solidarity, Daybreak Coronet, en grön Umbra och två länder. Jag gör som han säger och så är vi igång med matchen. Det ser ganska bra ut för mig trots att Mats hämtar Dryad Arbor och ger den två Rancor, Cartouce och Umbra, när jag kan droppa en Primeval Titan tur fem och följa upp med ett landdrop och sedan ha Lightning Bolt redo. Nu har Mats slutat hjälpa mig, så jag struntar i att läsa vad Umbran gör (den trycktes under en av mina pauser från Magic) och istället för att hämta två Valakut hämtar jag en och en Cinder Glade. Bort med Umbran. Lägger land och tar bort Arbor. Hade varit ganska mycket bättre med två Valakut i spel för exakt samma resultat. Passar turen och beslutar mig för att göra fel igen. Som svar på att Mats lägger sin första Rancor boltar jag bort hans token. Varpå Mats lägger en ny gubbe (mr Boggle himself) och ger den Rancor. I min tur kan jag inte vinna eftersom jag bara har en Valakut i spel, Mats är på 19. Jag har ett land på handen. Hade jag haft två Valakut i spel hade jag kunnat hämta antingen en tredje Valakut och ett Mountain eller bara två Mountain för 18 i skada plus Titanens trample, vilket hade räckt. Nu kan jag maximalt göra 18, om Titanen går oblockad. Eftersom jag slösat bort min bolt utan att bli av med Daybreak Coronet kan jag heller inte attackera för då kommer jag att dö på motattacken med Rancor + Coronet. Coronet ger Lifelink och First Strike. Titanen chumpar och dör. Jag dör. Tar in Naturalize och Chalice. Duell två ligger jag en tur för sent hela tiden. Bogglen får fyra i Toughness rundan innan jag drar min Anger of the Gods. Kan inte ens överleva med Titan som chumper. Kan inte topdecka Scapeshift för vinst för Leyline of Sanctity ligger i spel. 1-2. Jag lovar såklart att göra allt för att spela upp Mats tiebreakers!

Felspelet ovan förvånar mig en aning. Jag spelar ofta fel, förvisso, men oftast är det mer klantighetsfel än strategiska fel. Hade jag förlorat på att jag glömde betala för en Pact eller missat att fetcha EOT så hade jag känt igen mig själv. Typexempel på spelfel jag gör: Tappa upp för snabbt och missa en discard med Nezumi Shortfang, vilket medför att Top8 på SM inte innehåller mig. Typexempel på spelfel jag inte gör: Det jag gjorde i match tre ovan, lägger upp fel plan. För att sluta med de vanligaste enkla felen har jag bl.a. flyttat leken till vänster sida av planen (som högerhänt blir det då omständligare att dra kort, vilket ger mig en tankepaus i varje Upkeep) och försöker hålla en penna i den hand som inte håller i korten (då måste jag släppa något för att tappa upp, vilket ger en källa till eftertanke i End Step). Har min iver att utplåna de enkla misstagen fått mig att börja begå de stora? Eller ska jag bara skylla allt på att Felix dyker upp som åskådare?

Runda fyra: Johan med 8-rack

Jag håller min starthand! Sedan kommer många ryck och Liliana of the Veil. Vi spelar snart från toppen båda två men jag har bara hunnit få ut fem länder, så när jag drar Scapeshift blir den bara ryckt av Liliana. Snart kommer en ultimate och en The Rack. Brädar in Baloth, Naturalize och Chalice. Drar inget av dem. Får smaka Lost Legacy på Scapeshift. Dör på The Rack. 1-3.

Efter att ha förstört Mats tiebreakers lite extra tänker jag att det är nog en sådan dag, så jag fyller i drop-boxen och säger att jag glädjer mig åt mer tid med barnen än tänkt. Johan verkar lite avundsjuk, han hade gärna också spenderat mer tid med familjen. Sen diskuterar vi barn, svärföräldrar och annat som ger vuxenpoäng.



Sic transit gloria magica****, för att travestera lite latin.

Det känns inte så roligt längre. Redan när jag stressad sprang iväg strax innan lunch saknade jag samma pepp som jag kände på tåget till Uppsala förra veckan. Förluster och felspel, samt känslan av att ha växt ifrån hårdbröd och chokladboll som lunch, spär på känslan. Planen var att vinna idag, och om inte det så att åka till Örebro nästa helg för ny PPTQ. Sedan tidigare talade den ekonomiska situationen emot att åka (jag skämtade inte när jag använde uttrycket symbolisk summa om min månadsinkomst). Nu talar även avsaknaden av spelglädje emot. Jag bestämmer på stående fot att jag tar en paus (en hel vecka!) och är tillbaka först till Prereleasen på Ixalan.

Epilog:

Det var verkligen en sådan dag. Efter att jag kom hem (hann med ett mellanspel på svärfars födelsedagsfest) så bestämde jag mig för att sparka igång Magic Online och spela klart en Modern-liga (hade börjat med en vinst). Leken som ovan med en skillnad, jag hade testat att splasha in svart för Collective Brutality. Jag satte igång och inledde med att förlora mot Junk, förlorade sedan mot Affinity och Artifact Storm. Bestämde mig för att spela sista matchen (trots att jag inte längre kunde vinna något) och blev uppägd i två raka dueller av en lek som påminde om en bra draftlek i Ravnicablock (vinn tärningsslaget, lägg land, tur två lägg Karoo-land).


*: Det fanns alltså inga prefix på den tiden. PTQ var PTQ, vann man fick man åka på Pro Touren.

**: Stort tack för genomgången av svensk turneringshistoria!

***: Jag har anledning att misstänka att metat är lite annorlunda offline än online, de vanligaste lekarna verkar vara vanligare offline. Dessutom verkar kombo verkar vara något vanligare online.

****: Från sic transit gloria mundi Ungefär ”så förgås världens härlighet” så i min tappning ”så slutar magi vara underbart”.

 

Artikel-feedback