Kultist: Hej Randy! Tack för att du tar dig tid för den här intervjun. Först och främst, kan du berätta lite om dig själv för mina läsare?

Randy Asplund: Hej Yvonne, självklart! Och varsågod.

Jag växte upp i Ann Arbor, vilket är en stad med ungefär 100 000 invånare, runt femtio minuters väg väster om Detroit, i staten Michigan, i USA. Jag bor fortfarande där eftersom det är en fantastisk plats att vara på. Den har en liberal attityd, och är en universitetsstad (universitetet i Michigan är väldigt känt för många olika saker och är ett av toppuniversiteten i USA). Faktum är att ett antal personer i spelindustrin har bott i Ann Arbor. Eftersom jag gillar platsen och kan få tag i ungefär allt jag behöver så har jag alla bra saker med en storstad paketerade i en liten och vacker plats. Jag har varit på många ställen i världen, men aldrig haft ett behov av att lämna den här.

Min fars familj är helt svensk. Han föddes i USA, men han lärde sig inte engelska förrän han började i skolan. Den svenska familjen kommer från Boråstrakten.

Min fru och jag är båda konstnärer och arbetar hemifrån. Vi är båda välutbildade och älskar historiska, mytologiska och vetenskapliga saker. Du kan ana varför jag blev en sci fi- och fantasy-konstnär! Men jag gör mer än så. Jag arbetar också professionellt med att göra medeltida böcker. Jag har ägnat många års lärande till alla metoder och material så att jag kan göra dem exakt på samma sätt som de gjordes 1500 e.Kr. i Europa. Jag tycker det är häftigt att alla olika intressena råkar sammanfalla så att jag kan ta med mycket av dem i min konst.

K: När jag skriver det här till dig så har du berättat för mig att du för tillfället är i Sverige. Jag antar att det är på grund av din bättre hälft. Vill du dela med dig av hur ni två träffades?

RA: Ja! Jag är just på sluttampen av ett månadslångt besök. Jag älskar att vara här. Vi kanske till och med flyttar hit så småningom. Jag mötte Ann på ett SCA(1)-arrangemang nere i Skåne. SCA är ett väldigt stort, internationellt sällskap som ägnar sig åt medeltida reenactment. På grund av mitt arbete med konst gällande medeltida manuskript så tog den svenska SCA-gruppen dit mig för att lära ut det. Vi höll kontakten efteråt, och hade ett bröllop där nere i en 1100-talskyrka, klädda i 1100-talskläder. Hon växte upp i Hasselfors, vilket ligger ungefär 3 mil sydväst om Örebro.

K: Får jag fråga om det råkar vara Lunds domkyrka du nämnde nu, den är ju från 1100-talet?

RA: Nej, det var i Fru Alstads kyrka, som ligger längst ned i södra Skåne.

K: Och kan du någon svenska utöver ”hej”? [Vilket var hur Randy inledde svarsmailet på min förfrågan om intervjun /K] :)

R: [svarar på svenska] Nej, inte egentligen. Jag håller på att försöka lära mig, men jag kan endast säga några få ord.

K: Du har illustrerat några av de gamla klassikerna i Magics unga år, hur fick du det uppdraget?

RA: Åh, det var en annorlunda tid mot i dag. TSR(2) var det stora företaget, och min vän Paul Jaquays, en fantastisk konstnär som bodde nära mig, fick ett fast jobb som illustratör på TSR (vilket gjorde att hans nya jobb fick honom att flytta till Wisconsin). Han berättade för mig att jag kunde få jobb inom spel, och att jag borde lämna in konst till GenCons konstutställning så att art directors kunde se den.
Nåväl, GenCon är den största yrkesutställningen för spelindustrin i Amerika, (och den drevs av TSR på den tiden), så jag lånade honom några målningar han kunde ta med sig. Han placerade dem i utställningen, släpade dit några art directors och de gillade vad de såg. En tid senare fick jag mina första jobb med Star Trek och Magic: The Gathering. Det var 1993, och ja, Magic hade just kommit ut. Folk upptäckte det fortfarande.

Och var var jag under tiden? Jag var på SCAs ”Pennsie War event" i stället för på GenCon. De hölls samtidigt och på motsatta håll från mitt hem. Jag är djupt involverad i SCA, så jag var tvungen att vara där. Jag är väldigt tacksam för vad Paul gjorde för mig. Det ändrade helt åt vilket håll min karriär gick, och jag mötte många personer som skulle förbli vänner under en lång tid.

K: Och vilken slags tekniker använde du för din konst vid den punkten i din karriär. Var de annorlunda från hur du skapar illustrationer i dag?

RA: Det är en fråga med många svar. Det var tiden innan digital konst var särskilt bra alls. Jag jobbade antingen på kartong eller masonitskiva, som gjorts vit med gesso. Jag ritade bilden på den med blyertspenna, gjorde lite akrylmålning, och i vissa fall var allt akryl. Ibland lade jag till färg med akryl och/eller olja. Det berodde på hur mycket tid det hade på sig att torka, och ifall jag behövde ha en mjuk övergång för ansikten eller händer, metall, kläder, etc. Under tiden lärde jag mig de uråldiga teknikerna bakom illuminationer(3) och kalligrafi i medeltida manuskript.

I dag skapar jag konst på många olika sätt. Jag föredrar traditionella material. Det är fysiskt att skapa och fysiskt att ha. Du kan helt enkelt inte slå det med digitalt. Jag använder sten, metall, måleri, tecknande, digitalt, keramik, trä och mer. Ibland är alltihop en del av samma konstverk! Mina medeltida böcker har fått mig att lära mig hur man gör sidor från ogarvade djurhudar, att göra bläck av getingbon, att göra färg av stenar, smuts, djurdelar, växter och kemi. Jag lärde mig att förgylla med äkta guld, att binda böcker av träbrädor täckta med präglat läder, och att använda mina metallfärdigheter för att skapa spännen och dekorationer till boken. En enda bok kan utgöra min inkomst i ett år.

Mycket av min konst nuförtiden är privata beställningar snarare än till förlag. En del folk får mig att göra större, bättre versioner av kortkonsten jag har gjort, eller heraldiska utställningar. När jag gör hela böcker har jag jobb för flera månader eller större delen av ett år, så jag kan inte ta åt mig så många enstaka målerijobb. Jag gör mindre av fantasy- och sci fi-konsten för publicering än förr, men jag jobbar fortfarande ganska regelbundet för Baen Books(4). Mycket av konsten jag gjort för Baen är skapad digitalt. Jag antar att jag har en fot ungefär så långt i det förflutna som man kan komma och den andra foten i framtiden. Tycks passande. Vi kan lära oss mycket om vår framtid genom att titta på vårt förflutna.

K: Har du en personlig favorit bland dina Magic-illustrationer, och om så är fallet, varför är den din favorit?

RA: Jag tycker om olika av olika anledningar. Jag tror att Urza's Miter förmodligen är den enda manuspript-illuminationen med autentisk stil i spelet. Jag antar att det om något vittnar om den kreativa friheten vi hade att göra vad vi än trodde skulle vara coolt och passa in. Tänk om någon ville göra något sådant i dag! Spelet har verkligen ett annorlunda utseende nu. Jag antar att jag dock alltid varit svag för Lost Soul och Sylvan Paradise. Jag gillar verkligen hur de blev, och de hör ihop.

K: Jag har alltid undrat, fick konstnärer i Magics gryning veta stämningstexten till sina kort innan de gjorde konsten, eller lades den till efteråt? Exempelvis så tänker jag på den passande texten på just Lost Soul.

RA: Hah! Det fick aldrig jag. En beställning gick till så här: Jesper Myrfors ringde och frågade ”Kan du göra några kort till spelet?”
”Hur många vill du att jag ska göra?”
”Hur många vill du göra?”
”Tja, när behöver du dem?” (Sedan kom vi överrens om hur många jag kunde göra tills dess.)
Jag frågade vad beskrivningarna var och i stället fick jag en lista med titlar att läsa igenom. Jag var visserligen van vid fantasytitlar, men mycket av det där var bara nonsens. Jag kunde fråga saker som ”Vad är en ’Tor Wauki?’” (och föreställde mig att det måste vara någon slags stor, hårig, apliknande sak, som en wookie). Jesper gick och frågade någon och sa sedan till mig att det är vad jag än vill, så länge som den har en avståndsattack. Så jag föreställde mig en bågskytt. De kom på texterna i efterhand. Faktum är att till några ändrade de även titeln. Lost Soul hette först ”The Wight”. Jag frågade, är det som en ”Barrow wight” från Tolkien eller mer som det är definierat i ordböcker? Jag fick aldrig ett rakt svar, så jag gjorde henne tvetydig. Hon kanske är vid liv, eller kanske inte...

K: Det har gått ett tag sedan du jobbade med Magic. Får du fortfarande erkännande för ditt arbete där?

RA: Jag är både glad och förvånad över att kunna svara ja. Jag gjorde aldrig mer än 26 kort till MtG, men bilderna visade sig bli populära. Det finns fortfarande folk som vill ha kort signerade eller som vill köpa signerade A.P.-kort, och när några av de tidiga konstnärerna tänkte ”Hallå, låt oss göra en 20-årsjubileums konstnärsåterförenings konstbok” hoppade jag ombord direkt. Vår bok ”The Gathering” blev en stor succé, och vi hade väldigt roligt när vi gjorde den. Jag tvivlade aldrig på att det skulle bli en bra bok, och det har alltid kommit folk till mig och sagt hur mycket de älskar och saknar originalkonsten och konstnärerna i spelet. Den finns inte i affärer, men konstnärerna, som jag har ett begränsat antal att sälja.

K: Saknar du någonsin att arbeta med Magic och har du sett hur spelet och konsten har utvecklats? Om så, några tankar?

RA: Intressant fråga. WOTC var som en hydra, där inget huvud visste vad de andra gjorde. Ett huvud uppmuntrade mig glatt, tog med mig till Europa ett par gånger och till utställningar, medan ett annat huvud körde över mig och de andra konstnärerna, och ännu ett huvud sa ”Vi skall överväga att använda din konst igen, men kan du snälla skicka en ny portfolio som en ny illustratör.” Så WOTC behandlade mig väldigt bra på några sätt, och konsten var väldigt rolig att göra. Och WOTC behandlade mig otroligt dåligt på andra sätt. För att sakna det skulle jag behöva vilja göra mer jobb åt dem, men jag hör andra konstnärer som jobbar åt dem prata om hur svåra de har blivit att arbeta med, om ständiga ändringar i konsten, om hur överdrivet styrt allt är av art direction, och jag har ingen önskan om att ge mig in i det. För övrigt så vill jag hellre vara känd för mitt eget arbete och på egna meriter, än för någon annans produkt. Magic är ett härligt spel, och min kontakt med WOTC medförde en hel del gott också. Jag föredrar bara att gå framåt. Jag har inte riktigt följt ändringarna i spelet i sig självt.

K: Eftersom min make låter mig fråga illustratörer en fråga i hans intervjuer så tänkte jag att jag skulle återgälda tjänsten, så här är en fråga från min make: Utöver att digital konst har blivit den nya standarden i Magic så har några konstnärer hållit fast vid att använda traditionella tekniker, exempelvis Volkan Baga som är en traditionell oljemålare. Om du fick möjligheten och det var helt på dina villkor, skulle du överväga att återända till MtG?

RA: Oj, jag älskar verkligen Volkan Bagas arbete. Han ROCKAR! Och några av de bästa konstnärerna i genren, som Donato Giancola till exempel, älskar att arbeta i fysisk färg. Digitalt har avancerat nog nu för att få konsten att se ut som en oljemålning, fast bilderna kan skapas i vilken skala och upplösning som helst, kan ändras dramatiskt utan att man måste börja om från början och kan levereras elektroniskt, vilket allt är stora framsteg. Om ett företag föredrar de fördelarna över de omständigheter som kommer med fysisk konst så kan jag förstå det. Det är helt enkelt vettigt att gå åt det hållet om man har möjlighet.

Jag skulle definitivt vara intresserad av att arbeta för WOTC igen, under speciella omständigheter, och som vilken professionell klient som helst. På grund av dem har jag lärt mig att skydda mig själv från dåliga kontrakt och själviska företagsmetoder, så jag tvivlar på att de skulle gå med på mina villkor. För övrigt, så skulle jag inte ge dem alla rättigheter, och jag skulle säga åt dem att ge tillbaka kopieringsrätten på mina tidigare arbeten, låta dem behålla enbart de exklusiva spelrättigheterna (vilket var avtalet från början), och att ge tillbaka den mindre summa pengar som de tog i ett retroaktivt kontrakt. Inte särskilt stor chans att de skulle gå med på det. När det gäller en del företag är girighet viktigare än heder. Nog om det. Det är en öm tå för många av oss som arbetade för dem. De är andra människor nu, och de ägs av ett även större företag, så det är vatten under broarna.

K: Du sa förresten att du nu skapar medeltida dokument och böcker, hur började det intresset?

RA: Som en medeltids-reenactor och 1900-talskonstnär (hmmmm, det var visst förra millenniet.... rys), föll sig intresset för medeltida konst naturligt för mig. Och jag började faktiskt greja med det mer på grund av en kurs på University of Michigan School of Education än på grund av en hastig lektion på ett SCA-arrangemang där jag dock fick lära mig om att göra färg från färgat puder och äggvita. Det verkade intressant, så jag lärde mig själv det korrekta sättet att göra det på. Till slut arbetade det sig in i mina publicerade arbeten. Sedan i slutet av 90-talet, ledde WOTC resten av spelindustrin åt ett håll där konstnärer inte respekterades och ökade svårigheten att faktiskt leva som konstnär i den industrin. Företag efter företag började ta deras exempel, erbjöd lägre betalning och tog fler rättigheter. Och det vvar då många av oss hoppade av spelindustrin. Jag funderade på vad jag skulle göra i stället och medeltida manuskript verkade som en väldigt bra väg för mig att gå. Trots allt, drakar, hybridvarelser, galna designer... konsten i medeltida manuskript ÄR fantasykonst! Det är förfadern till vad vi gör nu. Så om jag bara får måla rymdskepp och planeter ibland också är allt fantastiskt!

K: Och jag antar att förhållningssättet är ganska annorlunda från hur du skapade dina gamla illustrationer, eller har jag fel? Du nämnde ju hur du skapade Urza’s Miter med sådan teknik, men har ditt medeltidsintresse spelat in på andra sätt i din konst?

RA: Ja, som sagt gjordes den med autentisk medeltida teknik. Men om du tar en titt på andra, som Reprisal eller Rogue Skycaptain och Order of Leitbur, så kommer du se att jag valde att visa människor i riktiga rustningar. Jag har alltid tyckt att Warhammer-aktiga överdrifter bara ser larviga ut. Det är okej om man nu gillar sådant, men jag har en hel annan smak. De realistiska sakerna ser farligare ut i mina ögon - för att de är det. Och jag vet att de är det. Warhammer-stilen på saker ser bara komiska ut för mig, och farligare samt mer begränsande för användaren än motståndaren.

K: Konsten på Ebon Praetor är väldigt speciell och står ut litet från din vanliga stil. Minns du hur du tänkte när du gjorde den?

RA: Den titeln var beställd som ”The Dark Judge". Jag bestämde mig för att komma in i samma stämning som Hieronymus Bosch(5)! Det var en knäpp och läskig snubbe! Jag hade väldigt roligt med den. Jag bestämde mig för att måla helvetet (eller som minst ett nästan grekiskt Hades). Varför inte? Så ”kaninen" och den gröna killen är båda demoner som släpar ned själar för att dömas. Varför är kaninen en demon? Han är en keltisk pooka-ande. Jag fick idén från filmen ”Harvey". Om du inte har sett den, kolla upp den. James Stewart är stjärnan. I alla fall, det blev en väldigt populär målning. Jag fick mycket fanpost som frågade mig vad som var grejen med kaninen. Och jag fick en klient som beställde en större och bättre version till sig själv. Heh, min signatur är på skriftrullen som domaren skriver.

K: Har du ett drömprojekt, något du verkligen skulle vilja illustrera eller så?

RA: Jag älskar gamla sagor. En av mina konstnärliga inspirationskällor är John Bauer. Folk gillar Brian Froud, men han stil kom från Bauer. För över 100 år sedan illustrerade Bauer en rad historier från svensk folklore. Faktum är att de skrevs ned av samtida författare. Och en annan av mina favoriter är Alan Lee, som gjorde något liknande med Mabinogion(6). Jag skulle ÄLSKA att få skapa en hel bok på den sortens tema, med min egen stil på kalligrafin och illuminationerna, på pergament, med äkta guld, och binda den. Jag skulle se till att göra bra reproduktioner av sidorna och ha en version för tryck.

K: Du har arbetat mycket med både fantasu och sci fi, vilken genre är din favorit?

RA: Du kommer skratta, men ingendera! Om jag håller på med fantasy för länge så blir jag rastlös, så då går jag och målar en SF-bild bara för min egen skull ifall det inte finns någon i beställningskön. Och samma sak åt andra hållet. Om jag gjort för mycket SF, så gör jag något i fantasy. Ärligt talat, just nu skulle jag helst vilja lägga allt åt sidan och göra några modellflygplan. Harkel - självklart skulle de bli använda som referenser till målningar av SF-flygplan.

K: På dina Magic-kort står du som ”Asplund-Faith”, vad hände med ”Faith”-biten?

RA: Jag hade en annan fru när jag började. Vi hade kombinerat våra efternamn, så när vi skiljde oss gick jag tillbaka till mitt ursprungsnamn.

K: Och som sista fråga: Vad föreställer du dig att framtiden har på lut åt dig som konstnär?

RA Du vet det där drömjobbet du nämnde? Tja, jag tycker om att göra verklighet av mina drömmar. Jag skriver lite utöver konstnärskapet. Faktum är att jag skriver en utförlig bok om hur medeltida manuskriptböcker gjordes. Hela A-Z... Åh, jag antar att häromkring skulle det vara hela A-Ö. Under tiden skriver jag en utförlig bok om hur medeltida böcker gjordes i Europa innan 1500 e.Kr. Den heter ”Secrets Of Forgotten Masters”. Jag gör lite av efterforskningarna till den här i Sverige.

K: Tack igen för att du besvarade mina frågor och jag hoppas du haft en härlig tid i Sverige!

RA: Det har varit ett underbart besök. Jag ser fram mot nästa gång. Det känns som ett andra hem vid det här laget.

Hej då!

--------------

Och efter att ha sagt adjö till Randy börjar jag blicka framåt till nästa bokade intervju, med ingen mindre än den personliga favoriten Tony DiTerlizzi!

Fotnoter
(1) SCA, The Society for Creative Anachronism är en medeltidsförening som ägnar sig åt att återskapa kultur och hantverk från vikingatid, medeltid och renässansen.
(2) TSR, Tactical Studies Rules, det legendariska rollspelsföretaget som grundades av Gary Gygax och Don Kaye. 1997 köptes TSR upp av Wizards of the Coast.
(3) En illumination är en utsmyckning, vanligen av en handskrift, med färglagda initialer, randornament och bilder som belyser texten.
(4) http://www.baen.com/
(5) Hieronymus Bosch, en nederländsk konstnär på 14-1500-talet och en stor inspiration för 1900-talets surrealister.
(6) Mabinogion, en samling walesiska berättelser nedtecknade på 1300-talet.